André Dolmancé vaknar som alla andra morgnar. Den metalliska klangen från väckarklockan ekar i hans huvud när han äter frukost. Tidningen och en kopp kaffe, hur många döda i jordbävningen? För starkt, han häller ut hälften i diskhon, resten häller han i sig för att orka genom dagen. Han måste skynda sig till jobbet, han har snoozat för länge och hinner inte duscha. Frosten har bitit sig fast i träden, kylan hugger i hans händer när han går över den tomma parkeringsplatsen. Förortens glamorösa höghus tornar upp sig runt honom, dessa under av ekonomisk rationalism. Den sista biten måste han springa för att hinna med bussen.
Michel Houellebecq föddes på den franska ön Réunion i Indiska oceanen, men övergavs av sina föräldrar när han var sex år gammal och skickades att leva hos sin kommunistiska farmor i Frankrike. I sin ungdom led Houellebecq, som alla aspirerande poeter, av depression - han skiljde sig, fick ett barn, gifte sig (i vilken ordning är inte så noga) och debuterade 1994 med Konkurrens till döds, som genast satte honom på den litterära kartan. Elementarpartiklarna från 1998 grundmurade Houellebecqs rykte: han kallades reaktionär, anti-feminist och nihilist.
Idag har Eugénie en blå åtsittande tröja. Hon trippar runt i sina klackskor, André följer henne med blicken samtidigt som han försöker knappa in siffror på sin dator. Den flimrande skärmen belyser hans ansikte. Rikard vräker sig ner i stolen bredvid André och med ett glättigt leende börjar han berätta "senaste nytt" (Rikard betonar varje stavelse), dvs. det senaste skvallret, vem som har ihop det med vem och vem som pratar skit om vem. "Du förresten, du kommer väl på firmafesten ikväll?" Rikard anlägger en förtrolig min. "En viss någon kommer ju också, om du fattar vad jag menar." Han tecknar kurvor i luften med händerna och visslar.
Det är ingen positiv bild av mänskligheten som Houellebecq målar upp i sina böcker. Den sexuella revolutionen på 60-talet var ingen befrielse, den lyckades inte slå sönder de bojor som fängslar människan. Istället för 50-talets moralkonservativa hyckleri fick vi en annan sorts hyckleri, kärlekslös och narcissistisk, under den fria sexualitetens fana. Den konkurrens som råder mellan människor på marknaden råder också på ett annat plan, mellan människor som söker närhet eller sexuell tillfredsställelse, och leder i slutändan till samma utarmning.
André kastar oroliga blickar omkring sig, han har aldrig gillat firmafester, det är svårt att veta när man har passerat gränsen för det passande och anständiga. Ett tiotal personer rör sig ansträngt på dansgolvet, man får en känsla att de gör det mest för att någon måste göra det. "Har du kul?" Han vänder sig om. Svart hår, rundade former och kanske några år över 30-årsstrecket. Eugénie ler intagande. Hon lutar sig fram mot hans öra och hennes bröst nuddar vid hans arm. "Vad tycker du om det nya arbetsschemat då?" Han börjar svettas. "Det är bra. Jag gillar måndagar." Några människor som känner igen Eugénie kommer fram med utsträckta händer. André känner sig i vägen och trycker sig mot väggen.
I Elementarpartiklarna skissar Houellebecq på en tänkbar lösning med hjälp av vetenskapen. En fri och ohämmad sexualitet kan ta form först när sexualiteten och fortplantningen skiljs åt. Med kloning och artificiell fortplantning kan man eventuellt i framtiden eliminera de skillnader som finns mellan människor i begåvning och utseende; skillnader som gör oss avundsjuka, bittra och olyckliga, och som får oss att känna en djup avsmak för livet.
Toaletten är fylld av en vidrig stank, en blandning av sprit, spyor och parfym. André ser sitt utmärglade ansikte i spegeln och svär åt sig själv. Men kanske är det lika bra att det inte hände något? Hans erektion har avtagit. Han bestämmer sig för att gå hem. I ögonvrån ser han hur Rikard närmar sig Eugénie, hon avfärdar inte hans beröringar. Han känner ingenting inombords. Allting bekräftar bara vad han redan vet om livet. Bussen tar honom hem, till en ny dag och nya möjligheter.
Mest känd för: att i böcker som Elementarpartiklarna och Konkurrens till döds ha krossat illusionen om den sexuella frigörelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar