måndag 7 februari 2011

36. Évariste Galois

Den som tror att romantiska livsöden är förbehållna enstöriga konstnärer och storögda diktare har uppenbarligen aldrig bekantat sig med matematikern Évariste Galois (1811 - 1832) alldeles för korta liv. Galois öde tillhör 1800-talets allra mest fascinerande; självaste Lord Byron har på den punkten en utmanare. Det spelar ingen roll om ens intresse för matematik är på samma nivå som ens intresse för gamla Åsa-Nissefilmer: historien om Galois är väl värd att lyssna till i vilket fall.

Barndomstiden ägnade Galois hemma hos sin mor där han också bedrev sina humanistiska studier, och den unge pojken visade sig ha mycket lätt för att lära sig. Det var först under skoltiden, i tonåren, som han stötte på matematiken. Detta område uppslukade honom totalt och han brydde sig inte längre om andra skolämnen. Han struntade i lektioner, bråkade med lärarna och var allmänt uppkäftig; ungefär som vilken odräglig skolpojke som helst. Men åt matematiken ägnade han sin fulla koncentration. Inom ett år hade han tillskansat sig allt det senaste inom ämnet och läst de stora, viktiga originalverken (bland annat studerade han Lagrange, ni vet han som om Lavoisier sa "It took them only an instant to cut off his head, but France may not produce another such head in a century." Det skulle visa sig att Frankrike inte ens tjugo år senare hade producerat ett huvud i besittning av minst lika stort vetenskapligt geni som den store kemisten). Bättre än lärarna blev han naturligtvis nästan genast och vid sjutton års ålder lade han fram artiklar i det för honom ganska nya ämnet, men som han alltså redan hade nästan löjligt bra koll på. Okej, det här var den relativt händelselösa och trista delen av Galois liv. Låt oss gå vidare.

Bråkstaken Galois hade vid det här laget hunnit bli frustrerad. Hans briljanta artiklar och uppsatser tappades bort eller ignorerades och han misslyckades två gånger med intagningsprovet till landets finaste lärosäte för matematik. Vid det andra tillfället blev han så arg att han kastade ett suddigum i huvudet på examinatorn - och vips så var den vägen stängd. Han blev istället antagen till en mindre fin skola men stängdes av efter att han stött ett republikanskt uppror på skolan. Om det var dessa motgångar eller Galois allmänt häftiga och våldsamma personlighet som låg bakom hans aktiva deltagande i det militaristiska franska nationalgardet kan man förstås spekulera om. Kanske var det ett genuint politiskt intresse som först och främst låg bakom, vilket i så fall inte vore särskilt konstigt - efter julirevolutionen 1830 och den nye kung Ludvig Filip I maktövertagande ökade de politiska oroligheterna. Galois fick snart problem med rättvisan och hamnade i fängelse för innehav av vapen och för att ha burit nationalgardets då förbjudna utstyrsel. Hota kungen till livet i ett offentligt sammanhang hade han vid det laget redan hunnit göra. Slutet av fängelsetiden spenderade han på ett vårdhem, där han blev hjälplöst förälskad i dottern till en av läkarna. Inte lång tid därefter var det dags för duell mot en officerare vid namn Pescheux d'Herbinville. Vad motivet till denna duell var har historien valt att hålla hemligt. Var det på grund av ett svartsjukedrama? Hade det med hans politiska åsikter att göra? Var det hela rent av en konspiration på regeringsnivå för att bli av med den radikala mannen? Vi vet inte. Vad vi vet är att Galois förlorade duellen och avled en dag senare av skadorna. Han var 20 år gammal.

Det hade kunnat ta slut där, och i så fall hade jag inte suttit här knappt två hundra år senare och skrivit den här texten. Men! Natten före duellen beslutade sig ynglingen för att författa ett brev till en vän där han skrev ned alla sina matematiska upptäckter en gång för alla. Kanske skulle han dö i duellen, men hans fantastiska upptäckter skulle inte dö med honom. Galois dog som bekant, men vännen fick brevet och till slut, nästan femton år senare, nappade den matematiska eliten och Galois storhet erkändes nu snabbt. Det var han som myntade termen grupp och var en av grundarna till det som idag kallas gruppteori (Jag älskar James R. Newmans softa förklaring av begreppet i Sigmas bokserie om matematikens kulturhistoria: "Gruppteorin är en gren av matematiken, där man gör något med någonting och sedan jämför resultatet med det resultat, som man får då man gör samma sak med någonting annat eller något annat med samma sak." Okej!). Han låg bakom Galois teori (vilket eventuellt framgår av namnet) och kom på diverse smarta saker: till exempel att det inte finns några allmänna formler för femtegradsekvationer eller högre. Allt detta var sådant som löste upp knutar inom ämnet algebra, och gjorde att matematiker kunde gå vidare och ta ämnet till nya höjder. Modern algebra används nu inom bland annat kryptering och i processer som involverar sändandet av radiosignaler. Galois tankar var mycket viktiga i den här utvecklingen. Tänk på det nästa gång du betalar nåt över Internetbanken eller pratar i mobiltelefon.

Kanske är det allra bästa med Galois ändå varken hans dramatiska öden i sig eller hans briljanta matematiska geni, utan den inspiration hans liv kan ge oss. Jag vet inte hur gammal du är, men jag är 25 år. Det finns inte längre någon tid att spilla. Jag har vetenskapliga upptäckter att göra, revolutioner att kämpa för, romantiska kärlekar att hänge mig åt. Egypten, here I come. Vetenskapsböcker kan jag läsa på flygresan ner och tjejer finns det nog gott om även där. Nu kör vi.

Mest känd för: sitt dramatiska livsöde och matematiska geni.

4 kommentarer:

  1. Galois kan för övrigt vara den näst snyggaste 1800-talsmatematikern, efter den samtida norrmanen Niels Henrik Abel. Också han dog ung, 26 år gammal, och jobbade med delvis samma frågor som Galois.

    Bildbevis:
    http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/8/80/Niels_Henrik_Abel.jpg

    och

    http://www.abelprisen.no/images/abel_stort.jpg

    Tack förresten till bror Daniel för lite input gällande Galois matematik och betydelse.

    SvaraRadera
  2. Christian Håvestad8 februari 2011 kl. 10:22

    Vän av ordning vill ju dock påpeka att julirevolutionen skedde år 1830, inte 1930. Det går ju inte att bibehålla trovärdigheten samtidigt som det vräks ur sådana flagranta anakronismer, och hör sen! Annars var inlägget utmärkt som vanligt.

    SvaraRadera
  3. Vän av ordning gör så klart helt rätt i att påpeka onödiga slarvfel. Jag ber ödmjukast om ursäkt! Nu ska det vara rätt i alla fall.

    Annars: tack! Inlägget publicerades fem i tolv, så det var på håret, och jag var lite orolig över att jag inte hann kolla igenom det ordentligt. Sen måste jag erkänna att Galois på många sätt är ganska lätt att skriva om, jag menar, herregud, vilket liv han hade.

    SvaraRadera
  4. Christian Håvestad8 februari 2011 kl. 13:57

    Det brukar av någon anleding vara så - att stora människor lever storslagna liv. (Fast Byron står nog ändå i en klass för sig i mitt tycke.) Det är bara att inse att en modest uppväxt i norrland följt av studier i Linköping inte kvalificerar mig själv i denna skara. Men det finns ju tid än...

    I och för sig så går det väl att glorifiera lite också: Uppvuxen på den vilda Höga Kusten, bland enkelspåriga småstadsmänniskor, slog jag mig fri och tog mig söderut för att studera - först kultur och filosofi, därefter ekonomi. Det tar sig.

    SvaraRadera