onsdag 23 mars 2011

4. Voltaire

Uppslagsord: symbol.

"...
2: företeelse som på ett koncentrerat sätt ger uttryck för viss annan företeelse."

Nationalencyklopedin (2000).

Upplysningstiden är en av de perioder i den västerländska historien som vi kan se tillbaka på med, till stor del, stolthet. Själva ordet "upplysning" har en positiv betydelse; det har funnits ett mörker men nu är det något som lyser upp saker och ting, vi ser vad som händer, vi förstår hur det ligger till, vi har blivit klokare. Visserligen är det en förlegad syn att betrakta medeltiden som bestående av tusen konstnärligt och intellektuellt bortkastade år, men även om bilden tack och lov har nyanserats, så är det ju fortfarande så att rök inte uppstår utan eld - och det finns verkligen anledning att glädjas över renässansens intåg. Denna breda rörelse är mest känd för den häpnadsväckande utvecklingen inom konsten (ironiskt nog skedde denna utveckling genom ett återvändande till klassiska ideal) men även en vetenskaplig och intellektuell renässans ägde rum. Detta var något av en smygstart. Kritiken mot förlegade traditioner och religiösa dogmer intensifierades med tiden alltmer, och intellektuella satte sin tilltro till vetenskap och rationellt tänkande. Det mänskliga förnuftet betonades starkt och det är inte särskilt förvånande att auktoriteter av alla slag fick sig ordentliga slängar av sleven. Upplysningen hade sett dagens ljus. Denna period av fritt och kritiskt tänkande fick naturligtvis även politiska konsekvenser, och kan sägas ha kulminerat i en rad revolutioner, inte minst den franska och amerikanska. Många av Upplysningsidealen tar vi alldeles för givna idag. Hela denna fantastiska epok representeras och symboliseras tydligast av en fransman: Voltaire (1694 - 1778).

Om någon läsare känner ett uns av avundsjuka så kan jag säga att Voltaire inte blivit ett så stort namn i historien av en slump. Han var oerhört flitig och intresserade sig passionerat för en mängd områden. Som författare skrev han pjäser, diktepos, romaner och ett oräkneligt antal brev. Därtill bidrog han med artiklar till den berömda Encyklopedin och likt Zola drygt hundra år senare så lyckades han påverka utgången av flera rättegångar med hjälp av indignerade skrifter. Han skrev också flera omdebatterade och inflytelserika historiska verk (detta under en tid när historieskrivning ansågs som en konstform snarare än en vetenskap), bland annat om vår alldeles egen Karl den tolfte. Med tanke på denna mångsidighet kanske Voltaire kan tyckas som en spretig person, svår att få grepp om. Men oavsett genre så var det alltid samma värden han förfäktade, vilket alltså var sådana som var typiska för Upplysningen. Han kämpade för ett bättre rättssystem, religiös tolerans, fred, yttrandefrihet, och mycket annat. Hans berömda citat lyder: "Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka den." Han var en samhällskritiker och människorättskämpe i allt han gjorde, och det är som sådan han bör kommas ihåg i första hand.

Detta innebär naturligtvis inte att hans rent litterära talanger är obetydliga. Hans tveklöst mest berömda och diskuterade roman, Candide, är en av få prosaverk från 1700-talet som fortfarande läses. Den är förvisso inget att stoppa pressarna för när det gäller karaktärsutveckling och psykologisk insikt, men det är en mycket underhållande och vild historia som kryllar av satiriska inslag. Folk dör flera gånger om i olika delar av boken, det slaktas och står i, besvikelser läggs till besvikelser; men huvudpersonen Candide och hans läromästare Pangloss fortsätter alltjämt sina strapatser med gott mod, under ständning ledning av den senares visdomsord: "Vi lever i de bästa av världar!" Ord som är hämtade från filosofen Leibniz och som är slutsatsen av dennes lösning på Teodicéproblemet. Satiren är inte subtilare än så, och det är det som är så underbart. Inte konstigt att Voltaire skaffade sig ett stort antal fiender under sin livstid. Annat som boken medelst ironi kritiserar: krig ("Alla mördare straffas såvida de inte dödar stora mängder och till ljudet av trumpeter", sa författaren i ett annat sammanhang), adeln, vitas förtryck av svarta och tron att människan är skapelsens absoluta medelpunkt kring vilket allt kretsar. Mot slutet av boken träffar Candide lite mer jordnära och pessimistiska filosofer och tycks till sist börja ifrågasätta sin läromästares slagord. "Det är väl talat, svarade Candide, men vi måste odla vår trädgård", är några av bokens slutord. Voltaire verkar med Candides slutinsikt ta parti för en pragmatisk inställning till livet. Var inte så uppsnärjd i det blå; de stora filosofiska frågorna är inte viktigare än de verkliga vardagsproblem vi alla måste ta tag i för att kunna leva ett fungerande liv. Detta skulle i så fall vara ett resultat av Voltaires ökade pessimism: världen är ond, fungerande styrelseskick är svåra att tänka sig, man får helt enkelt försöka sköta sig bäst man kan själv. Det är dock en extermt omdiskuterad mening, så tolkningarna skiljer sig ofta åt.

Men Candide är bara ett exempel. Voltaire skrev som sagt oerhört mycket, han hade åsikter om oerhört mycket, och han fick inflytande på oerhört många områden. Han var radikal, modig, intelligent, ambitiös och hade ett stort rättspatos. Att ta upp alla hans åsikter - eller ens alla hans verkligt viktiga åsikter - är omöjligt inom ramen för ett mindre blogginlägg. Men just på grund av att han var så bred har han också, som sagt, kunnat bli den stora symbolen för en hel era. I Renoirs Boudu flyter förbi finns en scen där såväl Voltaire som Upplysningen sammanfattas på ett bra sätt. En äldre man ser en yngre herre stå och läsa en bok och kommenterar glatt: "So, you like Voltaire?" Den unga mannen svarar jakande och gubben fyller i: "And for a good reason!", varpå mannen genast säger: "He's the one with good reason." Jag tror att det är så många minns Voltaire. Han är mannen med det goda förståndet.

Mest känd som: Upplysningstidens allra mest framstående representant.


7 kommentarer:

  1. Väldigt omartinskt att hylla kallt förnuft! Jag har tänkt en del på varför vi valde att placera Voltaire så högt upp. Någonting måste det ju vara, vid sidan av att han är "en av de viktigaste" eller "en av de mest inflytelserika". Candide är ju bra, men som du skriver inte så mycket mer. Sedan kom jag på ett stycke från Gamla mästare av Thomas Bernhardt som jag hade skrivit upp någonstans. Så här skriver han, i slutet av ett väldigt långt och bernhardtskt febrigt resonemang: "Vi älskar ju inte Pascal för att han är fulländad, utan för att han i grund och botten är hjälplös, liksom vi älskar Montaigne för hans livslånga sökande och (...) Voltaire för hans hjälplöshet. Vi älskar filosofin och all humaniora i sin helhet bara för att den är absolut hjälplös."

    Kanske gillar vi Voltaire för kontrasten mellan hans hyllning av förnuftet och den absoluta hjälplösheten som alla människor står inför. Det är rörande på något sätt.

    SvaraRadera
  2. För övrigt: orden "Jag delar inte din åsikt..." brukar tillskrivas Voltaire, men mycket talar för att det var en sammanfattning av Voltaires åsikter av den engelska författaren Evelyn Beatrice Hall.

    SvaraRadera
  3. Det är klart att Voltaire ska stå högt på listan, han har sagt många kloka ord t.ex.- Vi måste odla vår trädgård.
    Jag har anammat tesen bokstavligt, men även bildligt, jag läser denna blogg dagligen.
    MmB

    SvaraRadera
  4. Och så var det ju dags för de tre på pallen.
    Ett tips i allra sista stund:
    1. Descartes
    2. Proust
    3. Escoffier - men här var det verkligen svårt;
    Le Courbusier, Bizet,Degas..., ja, listan
    kunde göras mycket lång.
    TACK för alla era intressata, inspirerade och
    inspirerande uppsatser. Jag kommer att läsa
    dem alla på nytt.

    Pegge

    SvaraRadera
  5. Voltaire är ett givet val i toppen. Frågan är dock om det verkligen är Voltaire och hans gärningar som vi hyllar genom att tycka att han är en av världshistoriens bästa fransmän?Snarare är det väl så att vi är så fruktansvärt stolta över Upplysningstiden överhuvudtaget och då råkar det bara vara så att Voltaire är "den viktigaste" och mest sympatiska från denna fantastiska era. Listar man världshistoriens bästa fransmän känner man liksom instinktivt att man också vill påpeka att Upplysningstiden var en spännande tid, då placerar man följaktligen Voltaire väldigt högt upp. Lite så tänker jag.

    Vidare är Pegges tips mycket troligt. Min egen toppkandidat sedan starten, Le Corbusier, är ju förstås otänkbar. En googling bort hade jag för länge sedan vetat att han i själva verket var född i Schweiz. Det fanns bara inte att Le Corbusier var något annat än fransman, men tydligen.

    SvaraRadera
  6. Men åh, först nu fattar jag varför ordet symbol förklaras i textens inledning. Jag var bara tvungen att tänka lite själv. Haha. Skjut mig

    SvaraRadera
  7. Ja, Johannes, det där kan mycket väl stämma. Just känslan av att vi här har att göra med en person som trots allt försöker skapa nåt slags ordning - det är som du säger rörande. Världen kommer alltid vara för komplicerad för oss och människan outgrundlig, men vi kan likt ett fumligt barn åtminstone göra vårt bästa.

    Vad gäller "Jag delar inte din åsikt..." så går jag som vanligt efter devisen: en bra och falsk historia är att föredra framför en sann och tråkig... Men okej, jag visste faktiskt inte det. Han skulle hur som helst ha kunnat säga det! :)

    MmB:
    Åh, jag vill också odla en trädgård. Bokstavligt talat alltså. När det väl blir av så är goda tomater är prio ett.

    Pegge:
    Jättekul att höra att du och MmB gillat listan! Än är det ju ett par placeringar kvar, men tanken är förstås att man ska kunna återvända till texterna när andan faller på. Vi har inga planer på att ta bort bloggen i alla fall, så möjligheten kommer finnas. :)

    Tippningen gick som synes inte riktigt hem. Men du har fortfarande chans på topp 2...

    Erik G:
    Ja, du och jag verkar vara överens om anledningarna till att Voltaire bör placeras så högt på listan! Skjuta dig tänker jag dock inte göra. Du har ju varit en trogen läsare.

    Le Corbusier har god chans att dyka upp om vi gör en lista över schweizare. Efter Federer förstås men kanske före Rousseau.

    SvaraRadera