46. Coco Chanel

En småsvettig man med artificiell hår- och hudfärg, tjugo är äldre än han försöker se ut, sitter lugnt nedsjunken i en stol på hedersplats. Ett par solglasögon täcker de små, vassa ögonen. Iklädd en svart kostym ser han sina nästan overkligt långsmala modeller vandra ut på catwalken, uppbärandes de allra märkligaste kreationerna. Kollektionen som visas upp är utomjordisk, opraktisk och svindyr, i den mån en vanlig människa över huvud taget kan köpa "kläderna". Vi befinner oss i Milano, eller kanske Paris, och endast en liten klick människor i staden har någon aning om vad som pågår i salen. Det är elitistiskt och nästan overkligt. Den här typen av bilder ploppar upp i mitt huvud när jag tänker på stora modeskapare och deras fantastiska skapelser.

Den kanske mest kända av alla modeikoner, tillika den enda inom området som The Times beredde plats för på sin lista över förra århundradets 100 viktigaste personer, passar inte alls in i den möjligen något fördomsfulla stereotypen jag raljerade kring i förra stycket. Gabrielle "Coco" Chanels (1883 - 1971) moraliska karaktär må ha haft sina fläckar, och hennes personlighet gick väl knappast hem i alla läger, men hennes konstnärliga skapande präglades av en sympatisk enkelhet och jordnära elegans. Chanels stora dröm var inte att se berömda världsstjärnor bära hennes kläder, utan att få uppleva en revolution bland de vanliga människorna. "Ett mode som inte når gatorna är inget mode", har hon sagt, och att kvinnor traskade runt i billiga Chanelkopior gjorde henne ingenting - tvärtom gladdes hon åt det.

Okej, så hur bar sig Chanel åt för att åstadkomma en revolution inom (kvinno)mode? Till att börja med så insåg hon att kvinnor är människor lika mycket som män, och att de faktiskt värdesätter enkla saker som bekvämlighet och rörelsefrihet. Naturligtvis vill de, också här precis som män, ändå vara attraktiva för det motsatta könet. Tänk om dessa behov gick att kombinera? Chanel blev rik, berömd och framgångsrik därför att hon lyckades med just detta. Enkelhet kombinerat med elegans. Hon fick kvinnor att inse att det är okej att kasta korsetten, att det funkar med byxor, att de kan ha jumpers om de vill, ja, till och med sportkläder. Fin och blek hy? Äh, ut och lev ett aktivt liv. Bli solbränd, det är bara snyggt. (Det tycker de allra flesta idag - det tyckte ytterst få före Chanel). Även om modedrottningen sannolikt inte skulle ha kallat sig feminist, så kan få förneka att hon bidrog till kvinnans frigörelse. Men det krävdes en exceptionell viljestyrka för att nå alla dessa framgångar.

Coco Chanel föddes 1883 i en fattig familj och spenderade sina tonår som sömmerska på ett nunnekloster. I början av 1900-talet gav hon sig iväg för att pröva på livet som varietésångerska - det ska ha varit från en av hennes sånger som hon tilldrog sig smeknamnet "Coco" - och från och med denna tid kan vi hitta flera tecken på hennes orubbliga vinnarinstinkt. Precis som Sarah Bernhardt så ljög hon hej vilt om sin ålder och bakgrund för att lättare nå dit hon ville, och hennes älskare tycks misstänkt ofta ha tyngts av osedvanligt tjocka plånböcker. Med hjälp av en av dessa rika knösar fick hon hjälp att starta en hattaffär, och när hon väl var igång kunde ingenting stoppa henne. 1909 öppnade hon denna första lilla shop, men under följande år skulle nya butiker öppnas och sortimentet breddas. När det var dags för det glada 20-talet att träda in på scenen var Chanel redan ett berömt namn, känd för sina kläders enkelhet. Som första modeskapare lanserade hon under detta decennium en egen parfym, som mer än 30 år senare skulle bli världens mest kända parfymsort när Marilyn Monroe avslöjade att hon inte hade på sig mer än ett par droppar Chanel no 5 på nätterna. Det var också under 20-talet som Chanel gav folket den sedermera legendariska klänningen Den lilla svarta. Även den skulle komma att förevigas med hjälp av en filmstjärna. Den underbara Audrey Hepburn bär en underbar variant av klänningen i den underbara filmen Frukost på Tiffany's (1963).

Coco Chanel dominerade modet under flera decennier, men försvann från scenen när hon efter andra världskriget anklagades för att ha umgåtts med lite väl tyska personer. Slutet på hennes karriär? Inte då. Som upprörd 70-åring gav hon sig in i leken igen eftersom Christian Diors framgångar i hennes ögon var föraktliga. Han stod för ett bakåtsträvande och konventionellt mode, tyckte hon, och så var Chanel på banan igen. När hon 87 år gammal dog var hon mitt uppe i skapandet av en ny vårkollektion.

Folk älskar än idag Coco Chanel och Chanelhusets mode. "Chanelinspirerade byxor", "väska i Chanelstil", "Chanelliknande jackor" och liknande sammansättningar går att läsa på var och varannan modeblogg, vilket är ett bevis för att modehuset Chanel fortfarande inte bara är relevant, utan dessutom fungerar som en referenspunkt för mycket annan mode. Och människan Coco Chanel? Tja, med tanke på att det kommer ut teveserier och filmer om hennes liv i en nästan löjligt snabb takt (kanske inte riktigt på andra världskrigetdokumentärer-nivå, men bra nära), så tror jag vi kan enas om att hennes person ännu fascinerar. Kanske mer än någonsin, faktiskt. Nu gäller det alltså att haka på tåget och sedan låtsas som att man suttit där ända sedan första station. "Den lilla svarta? En sån har jag ALLTID haft hängandes i garderoben."

Mest känd som: grundaren av modehuset Chanel och en av sin branschs allra största ikoner, någonsin. Revolutionerade modet för kvinnor.