Vad är makt? Är det samma sak som en muskelstinn kropp, stora bröst, eller förmågan att påverka andra människor? Mobbaren som trycker ner ett huvud i en skitsprängd toalett har makt över sitt offer, men mobbaren har ingen makt över hur skattepengarna ska fördelas eller om Ann Jäderlunds senaste diktsamling ska räknas som bra poesi. Så vad är makt, och för att vara mer specifik: hur utövas makt, och vad händer när någon utövar makt över en annan? Det var frågor som sysselsatte idéhistorikern Michel Foucault, som i sina studier av galenskapen, fängelseinstitutioner och sexualiteten försökte undersöka hur maktens mekanismer egentligen fungerar. I sina undersökningar och i sin kritik mot det moderna samhället är Foucault en av 1900-talets mest djärva tänkare, vars idéer tyvärr alldeles för ofta används i en urvattnat form för att plocka futtiga politiska poänger eller för att rättfärdiga de egna åsikterna i den akademiska tävlingen om pengar och inflytande. Mycket kan skyllas Foucaults svårgenomträngliga prosa, som bjuder in till förenklingar och felläsningar. Annat kan skyllas Foucaults aldrig sviktande förmåga att inta kontroversiella ståndpunkter, vilket gjorde att han ofta kom att stå i konflikt inte bara med sina belackare, utan också med dem som uttryckte sitt stöd för den oförvägne fransmannen med den kala hjässan.
Foucault delade Nietzsches förståelse av makt. Makt är inte ett mått på fysisk styrka, utan något mer komplext som genomsyrar samhällets alla delar, och som till sin natur är omedveten, föränderlig och relationell. I äldre tider var makten knuten till kungen. I Sverige samlade kungen in skatter, gick ut i krig och slogs mot smålänningar, men han hade ingen kontroll över folks medvetanden. Foucaults huvudpoäng är att makten sedan dess har internaliserats. I det moderna samhället utövas makten genom normaliseringsprocesser och produktioner av sanningar. Om man ska uttrycka saken lite slarvigt så var det mer effektivt för makten att kontrollera vad som är normalt, för att få människorna att disciplinera sig själva, än att peka med hela handen för att få dem att gå dit man ville. Eller för att uttrycka saken ännu slarvigare: människor är inte bara får, de är självmedvetna får, som ängsligt tittar sig omkring i fårskocken för att ta reda på hur de andra fåren beter sig. Foucault var inte så intresserad av den traditionella filosofiska frågan vad sanning är, eller vad som skiljer sant från falskt. Han var mer intresserad av varför "sanningen" i det moderna samhället har fått en sådan status, och hur den används för att etablera vad som är normalt och vad som är avvikande, patologiskt. För att ta två exempel: homosexualitet eller kvinnokroppen som från 1700-talet blev det medicinska objektet par excellence. Foucault skriver i Övervakning och straff att det inte finns en maktrelation utan ett motsvarande fält av kunskap, och att det inte finns kunskap som inte förutsätter eller konstituerar en maktrelation. Makt och kunskap kan med andra ord inte skiljas åt.
I Viljan att veta, det första bandet i Sexualitetens historia som gavs ut mellan åren 1976 och -84, ifrågasätter Foucault den vedertagna åsikten att sexualiteten är något man inte har kunnat prata om. Tvärtom, skriver Foucault, har européer sedan 1100-talet i den katolska bikten varit tvungna att erkänna alla sina köttsliga synder. Och i och med det moderna samhällets uppkomst har den sexuella bekännelsen kanaliserats i vetenskapliga former. Samhället har inte vägrat erkänna könet, utan "satt igång en hel apparat för att få fram sanna utsagor om detta kön". Att nyansera åsikten att sexualiteten förtryckts, mitt under den så kallade sexuella revolutionen, var inte populärt. Foucault anklagades för att försvara lagar och förordningar som begränsade den sexuella friheten. Det gjorde han förstås inte. Foucault påpekade att människor inte kunde föreställa sig att makten inte nödvändigtvis måste vara förtryckande. Om makten alltid är förtryckande blir det en frigörande handling att #prataomdet, men det är tyvärr lite mer komplicerat än så. Vi möttes häromveckan av nyheten att elever på en skola i Tomellilla skulle beskriva sina sexupplevelser. Samhället säger till barnen: "Ni har en sexualitet, som är förtryckt och stum. Prata med oss, dela med er av era innersta önskningar och fantasier." Problemet är att dessa bekännelser riskerar att användas för att etablera "sanningen" om sexualiteten.
Den sexuella revolutionen har inte frigjort sexualiteten. Eleverna i Tomelilla är en del av ett ständigt pågående projekt att komma fram till "sanningen" om sexualiteten. Det finns därför ingen taktisk skillnad mellan talet om sexualiteten i Sverige idag och det viktorianska samhälle man allmänt fördömer som förtryckande. Foucault jämförde situationen på 70-talet med den i slutet av 1800-talet, då talet om homosexualiteten som avvikande och patologisk gav upphov till frispråkiga bekännelser från författare som Wilde och Gide. På samma sätt har talet om kvinnan som enbart kön gett upphov till bekännelser i överflöd. 1973 släpptes Erica Jongs Rädd att flyga, som lanserade "det knapplösa knullet", med vilket hon menade tillfälligt sex utan konsekvenser. Huvudpersonen i boken, Isadora Wing, tar för sig i livet och i sängen. Rädd att flyga var en del av en motrörelse som inte har avstannat, och som omedvetet resonerade: "Om ni säger att vi är enbart kön, ja, låt oss då vara det, och låt oss bara vara det."
Foucault antyder att det finns en väg bort från de ständigt eskalerande kraven om "alltid mer sex" och "alltid mer sanning om sex", och bort från talet om sexualiteten som "den stora hemligheten". Han menar att vi måste uppfinna nya former för njutningar, relationer och kärlek, men lämnar oss tomhänta för hur dessa former skulle kunna se ut. I Viljan att veta skriver han att "stödpunkten för ett motanfall" mot det rådande sexuella mönstret måste vara "kroppen och njutningen", vilket låter bra, men som inte ger oss några konkreta råd. Inte blev det bättre av att han förstörde stora delar av sina manuskript innan han 1984 dog av aids, precis efter att de två sista delarna av Sexualitetens historia hade släppts. Han lämnade oss dock med verktyg med hjälp av vilka vi kan försöka se de maktrelationer som genomsyrar samhället. Foucaults maktanalyser slår hål på två naiva föreställningar: att sanningen kan betraktas opartiskt och objektivt, och att kunskapen kan särskiljas från makten.
Trots att Foucault efter sin död blev något av en modetänkare, mer refererad än läst, finns det ingen anledning att avfärda hans kritik av samhället, makten eller den sexuella frigörelsen. Foucault målade inte allt i svart, och hans böcker andas en försiktig optimism. Det finns en möjlighet att vrida sig ur maktens grepp, när man väl känner till de mekanismer som makten använder, även om den mänskliga existensen tycks likna en spindel som har fastnat i sitt eget listiga och klibbiga nät. Som Foucault själv uttrycker det i Viljan att veta: "Där det finns makt, finns det motstånd." Det är bara att hoppas att våra små patetiska försök att ta oss loss inte gör att vi trasslar in oss ännu mer.
Mest känd för: sina undersökningar av maktens mekanismer, i böcker som Övervakning och straff och Viljan att veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar