89. Gustave Eiffel

En gammal konstlärare till mig brukade alltid berätta en skön anekdot om Guy de Maupassant. Författaren brukade klaga över det nybyggda Eiffeltornets anstötlighet. Folk lade dock märke till att han ofta intog måltider i tornets restaurang. ”Jaså, så här är du trots allt, du som hatade Eiffeltornet så mycket!” kanske någon sade, säkert lite stursk över att ha avslöjat Maupassant, som dock snabbt replikerade: ”Ja, det här är det enda ställe där jag slipper se det.”

Denna lustiga lilla historia visar med vilken kraft Eiffeltornet drabbade Paris invånare och vilken delvis skrämmande förändring det stod för. Denna industrialismens stålfallos sträckte sig nu upp ur den gamla ärevördiga franska huvudstaden, vars medeltida gränder för inte så länge sedan hade krossats av Haussmanns boulevarder. Ett upprop mot byggnaden skrevs under av en rad kulturpersonligheter. I deras ögon var tornet ”monstruöst”. Och visst är det monstruöst, men det är också en utsträckt hand mot framtiden – en manifestation av den mänskliga driften att komma framåt och upptäcka något nytt. Hos Eiffeltornet står själva konstruktionen och materialet i centrum. Det var en manifestation för en ny teknik och en ny tid. Med sina 324 meter blev det den överlägset högsta byggnaden i världen. Året var 1889 och hundraårsjubileet av franska revolutionen skulle firas med en tidstypisk världsutställning. Den första världsutställningen hölls i London år 1851. Här fick publiken beskåda Crystal Palace – en tekniskt revolutionerande byggnad som kan ses som början på de nya materialen och teknikernas intåg i arkitekturen, och slutet på den historicism som hade dominerat dessförinnan. Det är begripligt att man till en början såg byggnader som Crystal Palace och Eiffeltornet som ingenjörskonst snarare än arkitektur i någon konstnärlig mening. Kanske hade också deras upphovsmän detta synsätt.

Gustave Eiffel, mannen bakom Eiffeltornet, kallade sig till exempel ingenjör snarare än arkitekt. Framför allt låg han bakom ett flertal järnvägsbroar (vilket man måste säga har satt spår i det berömda tornets utseende). Broar konstruerade av honom finns över hela världen; från Egypten till Vietnam, från Chile till St. Petersburg. Eiffel var full av innovationer som kunde ge utvecklingen i den industriella revolutionens tidevarv en skjuts framåt. Det blev inte alltid helt lyckat. En bro han byggt i Münchenstein i Schweiz rasade ihop med 75 människors död som följd. (Troligtvis kan dock inte Eiffel beskyllas för den förfärliga olyckan. Snarare var det en fråga om bristfällig renovering samt allmänna felaktigheter i teorin runt byggnadskonst vid tiden för konstruktionen). Han var också inblandad i det tidiga bygget av Panamakanalen, men projektet fallerade och blev ett gigantiskt ekonomiskt fiasko som blev slutet på hans karriär som arkitekt. Istället drog han sig tillbaka för att utföra vetenskapliga experiment. I detta syfte bosatte han sig i Eiffeltornet för att undersöka meteorologi, aerodynamik och telekommunikation. Tack vare detta fungerade också tornet som radiosändare, och senare tv-sändare, för en lång tid.

Eiffel ligger också bakom delar av en annan, lika berömd byggnad. Några år innan Eiffeltornets uppförande hade Frankrike skänkt en dyr och storslagen gåva till sina amerikanska vänner i form av en pampig staty föreställande den romerska gudinnan Libertas. Detta monumentala byggnadsverk kunde snabbt framkalla bilden av det förlovade landet hos varje immigrant som stod vid relingen på väg in i New Yorks hamn. Den kunnige och respekterade Eiffel bidrog med de inre strukturerna till Frihetsgudinnan. Han var den skarpa hjärnan som med nyskapande ingenjörskonst såg till att andra personers monumentala design och storslagna visioner kunde förverkligas. Statyn byggdes i Frankrike och skeppades sedan över till staterna sedan piedestalen färdigställts. Där invigdes den med pompa och ståt.

Det är säkerligen inte ovanligt att det första som dyker upp i våra tankar, när vi föreställer oss Frankrike och USA, är Eiffeltornet respektive Frihetsgudinnan. Det gamla stålskelettet, som ursprungligen var planerat att monteras ned efter utställningen, har nu istället sugit åt sig cafélivet, gatumålarna och parkerna - och framstår idag som ett förkroppsligande av den parisiska romantiken. I Frihetsgudinnan (tillsammans med äkte maken Uncle Sam) ser vi USA med dess ljusa och mörka sidor personifierat. Mannen bakom byggnaderna är emellertid inte lika känd. ”Jag borde vara svartsjuk på tornet, det är mycket mer berömt än jag”, konstaterade han bitterljuvt.

Mest känd som: Mannen bakom Eiffeltornet och det bärande, inre skelettet hos Frihetsgudinnan.

Fotografi av Félix Nadar.