71. Françoise Sagan

"Medan pojkarna sprang runt och lekte och var kreativa satt flickorna snällt stilla och gjorde ingenting. Så har det sagts, men i själva verket så iakttog flickorna, och de lärde sig saker om världen som inte pojkarna gjorde." (Citerat fritt ur minnet.)

Jag minns tyvärr inte vem det var som levererade ovanstående citat men det kan ha varit Françoise Sagan själv. Det skulle i så fall ha varit mycket passande: Jag minns förvåningen, nästan chocken, jag kände när jag hade läst klart Bonjour tristesse. Kunde verkligen en artonåring ha hunnit tillgodogöra sig alla de här insikterna? Det var nästan obehagligt att förstå att en så ung människa kunde genomskåda sig själv och andra med en sådan psykologisk skärpa och sedan dessutom ha förmågan att skapa litteratur av sina tankar.

Bonjour tristesse publicerades 1954 av tonårigen Sagan och blev direkt en sensation i Frankrike. Den kretsar kring sjuttonåriga Cécile, dottern till en lättsinnig man vid namn Raymond. De spenderar sin sommar på franska rivieran tillsammans med den senaste i raden av pappans älskarinnor. "Spenderar" innebär här ligga och sola, gå på casino och vara uttråkad. På ytan händer inte mycket, men under den pågår allt möjligt: passioner, svartsjuka och komplicerade familjerelationer är några av de ämnen som tas upp. En gammal vännina till den avlidne modern, den äldre, mognare och intelligentare Anne, kommer snart in och komplicerar bilden. Cécile behöver en modersbild och följaktligen vill hon älska Anne som en mor, men när denne faktiskt agerar som en sådan: ja, då är hatet närmare till hands. Dessutom har Cécil mycket att förlora på att låta den disciplinerade Anne, som pappan till slut väljer att satsa på, komma in i deras liv. Vad ska hända med deras skönt bohemiska livsstil? Varför ska hon behöva dela med sig av Raymonds uppmärksamhet? Det som följer är utstuderade elakheter, utnyttjande av Raymonds svagheter och intrikata psykologiska maktspel. Samtalen mellan Cécile och Anne är ofta smärtsamma att läsa. Båda är intelligenta och respekterar varandra, men kommer ändå från vitt skilda sammanhang och kan omöjligen fungera ihop fullt ut. Boken gör också väldigt tydligt klart att det är skillnad på intelligens och mognad. Cécile är intelligent och skärskådande - särskilt i bokens andra del, när cynismen växer i takt med att naiviteten avtar - men hon är trots allt omogen, ett barn.

Bonjour tristesse blir aldrig falsk eller sliskigt sentimental, vilket den här typen av skildringar lätt kan bli. Upplevelsen av psykologisk trovärdighet ökar genom den subjektiva berättarrösten; vi får hela tiden följa Céciles tankar i jagform. Kanske är romanen den bok som lärt mig mest om hur komplext ett ungt psyke är, och den fungerar som en påminnelse om att de bakomliggande orsakerna till en handling eller ett uttalande kan vara av en helt annan karaktär än man först tror.

Sagans liv och verk har inspirerat andra konstnärer, inte minst inom filmen. Bonjour tristesse filmatiserades 1958 av Otto Preminger, med den originella skönheten Jean Seberg som Cécile. På senare tid har vi fått se en dokumentär om Sagan själv, och karaktären Margot i Wes Andersons The Royal Tenenbaums är baserad på Sagan: uttråkad, njutningslysten och ständigt rökandes. Det finns något fascinerande med den geniala författaren som samtidigt lever så långt ifrån akademiskt skrivbordsliv man kan komma. Det tycks som att vi aldrig upphör att älska den romantiska konstnärsmyten.

Sagan skrev ett stort antal böcker som alla behandlade ungefär samma ämnen. "Very broadly, I think one writes and rewrites the same book", har hon sagt, och denna bok har i Sagans fall oftast haft ett starkt romantiskt tema. Men författaren var ingen typisk romantiker. Hon trodde på passionen, men inte på livslång kärlek. Visst kommer vi alltid att älska, men objekten för kärleken skiftar hela tiden. Hennes eget liv bekräftade denna syn. Sagan levde med många partners, av båda könen och ofta samtidigt. Någon stabilitet i livet tycks "det charmiga lilla monstret" aldrig riktigt ha fått och livet ut drogs hon med knark- och alkoholproblem. På 90-talet skulle det ta henne ända till rättegångssalen, där man också anklagade henne för skattefusk. När hon i början av det nya milleniet dog var hon fattig och skandaliserad. Det låter sorgligt men jag vet inte hur mycket Sagan brydde sig om det egentligen. Ett citat från hennes roman Un certain sourire sammanfattar bra vad hennes intressen i livet var: "The questions I would have liked to ask people were: ‘Are you in love? What are you reading?" Att man svarar "ja" och "Marcel Proust" på frågorna är allt som krävs för att Sagan ska le i sin himmel.

Mest känd som: tonåringen som över en natt blev ett litterärt stjärnskott med romanen Bonjour tristesse.