Tyvärr är det inte särskilt ovanligt att upplysningen och romantiken beskrivs som två motpoler, två epoker där den senare gjorde nåt slags uppror mot den förra. Det är olyckligt delvis på grund av den grovt förenklade och på många sätt rent felaktiga bild det ger, men också därför att upplysningsfolket då ofta ses som lite träiga rationalister i relation till de glödande och konstnärliga romantikerna. "Känsla" låter i mångas öron mycket finare än "förnuft". Men upplysningen var naturligtvis inte full av kyliga tråkmånsar. Tvärtom hittar vi ett flertal skandalösa författare, rebelliska politiker och idealistiska filosofer under den här eran. Och i vissa fall var det just upplysningsmän som romantikerna sedan så lidelsefullt glorifierade.
En av de stora symbolerna för upplysningen är Denis Diderot (1713 - 1784). Trots hans förtjänster som filosof, konstkritiker och författare är det egentligen nästan "bara" en sak som ligger till grund för hans odödliga rykte, nämligen att han låg bakom uppslagsverket Encyclopédie, ou Dictionnaire raisonné des sciences, des arts et des métiers, par une société de gens de lettres, mis en ordre par M. Diderot de l'Académie des Sciences et Belles-Lettres de Prusse, et quant à la partie mathématique, par M. d'Alembert de l'Académie royale des Sciences de Paris, de celle de Prusse et de la Société royale de Londres, i fortsättningen bara Encyclopédie (ni får förlåta min lättja). Jag skriver "bara" inom citattecken eftersom det trots allt rör sig om ett gigantiskt verk både vad gäller inflytande och omfång. Alla vi nördar som fascineras av episka projekt kan omöjligen undgå att känna stor beundran och vördnad inför denna oerhörda skapelse.
Det började med att Diderot år 1746 anlitades för att översätta ett engelskt uppslagsverk. Under arbetets gång växte tanken hos honom att detta kunde bli någonting mycket mer storslaget, någonting viktigare. Det var inte längre tal om en simpel översättning: Diderot beslutade sig för att anlita gräddan av Frankrikes ledande progressiva tänkare för att skriva den stora mängd artiklar som kom att utgöra Encyclopédie, bland annat hittar vi Rousseau och Voltaire bland författarna. Diderot kan knappast anklagas för blygsam anspråkslöshet då han ville att encyklopedien skulle förändra människors sätt att tänka i grunden. Den skulle täcka kunskapens alla områden och bygga på upplysningsideal som kritiskt och rationellt tänkande. Bort med meningslösa dogmer. 25 år senare kunde Diderot (som var redaktör tillsammans med Jean le Rond d'Alembert) ro sitt livsprojekt mer eller mindre i hamn. Den bestod då av 28 volymer med över 70 000 artiklar, men skulle fortsätta att expandera väsentligt i kommande utgåvor.
Encyclopédie vimlar av artiklar som då framstod som originella, vågade och framåttänkande. Det var inget vanligt uppslagsverk i den mening att den bestod av neutrala texter. Tvärtom. Religion och odödlighet ifrågasattes och mossiga, orättvisa och ineffektiva institutioner kritiserades skarpt. Man hoppades att spridningen av all denna kunskap i slutänden skulle göra människor lyckligare och att framsteg skulle kunna ske politiskt, socialt och ekonomiskt. Med facit i hand kan vi konstatera att detta inte bara var en naiv förhoppning: uppslagsverkets moderna tankar och åsikter, och själva spridningen av dessa, skulle spela en stor roll för den intellektuella tankevärld som ledde fram till den franska revolutionen. (Om revolutionen var ett framsteg är väl i och för sig öppet för diskussion, men att den haft en positiv påverkan i längden är nog åtminstone min åsikt.) Men ingenting skulle ske utan stort motstånd. Makten, både kungens och kyrkans, var hotad och uppslagsverket förbjöds i olika omgångar. En något svagsintare man hade gett upp. Diderot vägrade, och till slut fick alltså världen ta del alla dessa fantastiska artiklar.
Vår jord är som alla vet fortfarande en hemsk plats att vara på för många människor, en där ondska och olycka består. Jag är ändå övertygad om att det oftare är okunskap än kunskap som ligger bakom sådana förhållanden. Människan kommer sannolikt aldrig att kunna vara helt igenom lycklig och leva i fullständig harmoni med varandra och världsalltet, men att ändå sikta mot det är nog det enda vi kan göra. Att då försöka råda bot på allsköns okunskap hoppas och tror jag är ett litet steg på rätt väg. Diderot kan fungera som en god förebild.
Mest känd som: hjärnan bakom Encyclopédie, ett av upplysningstidens allra mest beundransvärda projekt.
Porträttet är målat av Fragonard, ironiskt nog eftersom Diderot var en stor kritiker av den lättsinniga och dekadenta rokokon.
En av de stora symbolerna för upplysningen är Denis Diderot (1713 - 1784). Trots hans förtjänster som filosof, konstkritiker och författare är det egentligen nästan "bara" en sak som ligger till grund för hans odödliga rykte, nämligen att han låg bakom uppslagsverket Encyclopédie, ou Dictionnaire raisonné des sciences, des arts et des métiers, par une société de gens de lettres, mis en ordre par M. Diderot de l'Académie des Sciences et Belles-Lettres de Prusse, et quant à la partie mathématique, par M. d'Alembert de l'Académie royale des Sciences de Paris, de celle de Prusse et de la Société royale de Londres, i fortsättningen bara Encyclopédie (ni får förlåta min lättja). Jag skriver "bara" inom citattecken eftersom det trots allt rör sig om ett gigantiskt verk både vad gäller inflytande och omfång. Alla vi nördar som fascineras av episka projekt kan omöjligen undgå att känna stor beundran och vördnad inför denna oerhörda skapelse.
Det började med att Diderot år 1746 anlitades för att översätta ett engelskt uppslagsverk. Under arbetets gång växte tanken hos honom att detta kunde bli någonting mycket mer storslaget, någonting viktigare. Det var inte längre tal om en simpel översättning: Diderot beslutade sig för att anlita gräddan av Frankrikes ledande progressiva tänkare för att skriva den stora mängd artiklar som kom att utgöra Encyclopédie, bland annat hittar vi Rousseau och Voltaire bland författarna. Diderot kan knappast anklagas för blygsam anspråkslöshet då han ville att encyklopedien skulle förändra människors sätt att tänka i grunden. Den skulle täcka kunskapens alla områden och bygga på upplysningsideal som kritiskt och rationellt tänkande. Bort med meningslösa dogmer. 25 år senare kunde Diderot (som var redaktör tillsammans med Jean le Rond d'Alembert) ro sitt livsprojekt mer eller mindre i hamn. Den bestod då av 28 volymer med över 70 000 artiklar, men skulle fortsätta att expandera väsentligt i kommande utgåvor.
Encyclopédie vimlar av artiklar som då framstod som originella, vågade och framåttänkande. Det var inget vanligt uppslagsverk i den mening att den bestod av neutrala texter. Tvärtom. Religion och odödlighet ifrågasattes och mossiga, orättvisa och ineffektiva institutioner kritiserades skarpt. Man hoppades att spridningen av all denna kunskap i slutänden skulle göra människor lyckligare och att framsteg skulle kunna ske politiskt, socialt och ekonomiskt. Med facit i hand kan vi konstatera att detta inte bara var en naiv förhoppning: uppslagsverkets moderna tankar och åsikter, och själva spridningen av dessa, skulle spela en stor roll för den intellektuella tankevärld som ledde fram till den franska revolutionen. (Om revolutionen var ett framsteg är väl i och för sig öppet för diskussion, men att den haft en positiv påverkan i längden är nog åtminstone min åsikt.) Men ingenting skulle ske utan stort motstånd. Makten, både kungens och kyrkans, var hotad och uppslagsverket förbjöds i olika omgångar. En något svagsintare man hade gett upp. Diderot vägrade, och till slut fick alltså världen ta del alla dessa fantastiska artiklar.
Vår jord är som alla vet fortfarande en hemsk plats att vara på för många människor, en där ondska och olycka består. Jag är ändå övertygad om att det oftare är okunskap än kunskap som ligger bakom sådana förhållanden. Människan kommer sannolikt aldrig att kunna vara helt igenom lycklig och leva i fullständig harmoni med varandra och världsalltet, men att ändå sikta mot det är nog det enda vi kan göra. Att då försöka råda bot på allsköns okunskap hoppas och tror jag är ett litet steg på rätt väg. Diderot kan fungera som en god förebild.
Mest känd som: hjärnan bakom Encyclopédie, ett av upplysningstidens allra mest beundransvärda projekt.
Porträttet är målat av Fragonard, ironiskt nog eftersom Diderot var en stor kritiker av den lättsinniga och dekadenta rokokon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar